Är alla människor starka? Mitt svar är ja. Jag tror på att alla människor är starka, men dessutom inte lika starka. Jag tror inte att någon person i världen är starkast, utan bara starkare, än någon annan. Lite som en cirkel ungefär och inte en triangel.
Så vad har det med bilden ^att göra? :/
Ni vet dom balla tjejerna/killarna i skolan? Man tror att dom är jätte starka. Dom klara av att dissa andra och visar inte att dom behöver någon men ändå kan deras vänner liknas som sandkornen i en sandlåda, vem vill inte ha så många vänner liksom? :O

Men varför vågar dom inte gå genom matsalen själva då? Och vissa tjejer inte genom korridoren eller vägen till toaletten själva? Det visar bara tecken på osäkerhet. Vad jag vill säga är att, det där personligheten som framstås inte är äkta.
De må ha självförtroende, men osäkerheten dyker upp på ett eller annat sätt. Det har jag märkt efter att ha konverserat med många populära och sett hur de beter sig bakom dataskärmen när Facebook är på. Allt man ser och tolkar vara uppenbart hos dom i skolan, är faktiskt inte äkta. Och därför ska det inte få dig att må dåligt. :) 

Men varför leker dom balla, vad är meningen? 
Status, säger jag.
Alla vill ha status. Am I right?  Kanske inte riktigt blyga personer, men någon form av status strävar vi alla efter. Vissa mer än andra.  Vissa kör hårt till den grad att man ska vara tuff. Varför ska just de tuffa som inte tar skolan jätte seriöst, där vissa till och med står i gränsen till respektlöshet, ha högst status? Och inte till tex. skolans "jim carey" när det är "jim carey"-snubben som åtminstone är sig själv?
Fast en sak är i alla fall klart. Ballheten är inte en personlighet, det håller inte livet ut. Den håller så länge ens envishet varar.

Det kommer komma en dag då de bryter ihop och det gör dom till slut. Många känner sig väldigt  ensamma och blir deprimerade efter det och tror att ingen orkar med dom.
Fast jag tycker att det är bra när sånt händer. Inte för "Yea, there u go, bitch!", utan för att dom blir till fina människor ^_^
Dom blir så förståeliga efter det. Det är som när ett ägg kläcks, något fint haha >.<
Det är då de kan inse och uppskatta saker de inte kunde göra, tydligen för att envisheten var som skalet runt kycklingen.

Ballhet är som att envisas om att komma ur sitt ägg skal, för att de har det för bekvämt.

När de kommer ut måste man nästan ta hand om dom som en ny kommen kyckling till världen. Det är då de behöver någon att prata med, så de kan få prata ut :)
Ballhet kan vara kul till en början, men inte i längden, särskilt inte när man kommer till arbetsmarknaden osv.

xoxo